Utan hantverk ingen konst. Utan konst ingen kult. Och utan kult ingen kultur. Kulten är kulturens källa. Så som hantverket är en levande länk till elementens intelligenta vitalitet i naturrikena, så är kulten en länk till gudarnas vitala intelligens. Ja: GUDARNA. Utan gudarna inga mänskliga människor. Det mänskliga i människan är gudomligt. Människan må vara högst bland djur men lägst bland gudar. Människan är ett gränssnitt, en öppning mellan två i övrigt slutna system.

Människan själv är den felande länken mellan natur och ande.

Precis som det finns en utommänsklig, i sig real naturvärld, så finns det en utommänsklig, i sig real andevärld. Att inte förstå detta är naivt. Att förstå det är förpliktigande. Att inte VILJA förstå det, det är omoraliskt, demoniserande.

Det demoniska i en stor konstnär som exempelvis en Bergman eller en Karajan beror på deras avvisande av andens inviter för dem att evolvera till en ny nivå av kreativitet. Priset var för högt, villkoren var för stränga: OFFRA KONSTEN FÖR KULTEN. De backade och blev ännu mer energiska, de framhärdade som konstnärer men blev i stället demoniska. En som accepterade inviten är t ex en Pärt, för att ta någon som är relativt känd. Kultens tjänare är lika ofria som hantverkets tjänare. Den typ av frihet som råder i konsten gäller varken i kulten eller i hantverket. Ändå är både kult och hantverk lika viktiga som konsten, för människans evolution.

Att kult är viktigt, och kraftfullt, vet alla som gillar att gå på fotbollsmatcher och rockkonserter. Dessa företeelser uppfyller alla kultens kriterier. De innehåller ett rituellt element, ett mytiskt element och ett symboliskt element. Sammantaget och i rätt kombination utgör dessa tre element kultens ingredienser. Därtill kommer ett något som kanske inte kan beskrivas lika lätt, men som gör kulten meningsfull. Alla som dyrkar en kult, det må vara idrott, musik eller en formellt religiös kult, vet vad detta något är, men kanske utan att kunna beskriva det närmare. Kanske kan man kalla det närvaron av inspirationskällan. Kultens gudom.

Ty visst finns det en stor mångfald av gudomliga väsen, liksom det finns en stor mångfald av demoniska och för den delen mänskliga väsen. Vi kallar dem vanligen vid andra namn, men likväl rör det sig om gudar och demoner, rent objektivt. Just därför ryggar vi ofta inför det kultiska! Man vill ju inte, likt Trollkarlens lärling, råka frammana en alldeles ohanterlig och kanske illvillig intelligens!

Ändå sker just detta gång på gång.

Det hjälper inte att ta avstånd från det kultiska som sådant, det dyker upp ändå eftersom det är ett mänskligt grundbehov att förhålla sig till gudarna. Det enda som hjälper är att skaffa sig lite bättre koll på det kultiska, och därigenom på det gudomliga. Så att man vet vad man gör, om och när man gör något.

Alla är inte kallade att själva göra något i den kultiska sfären, men många är dragna till att åtminstone vara passiva deltagare, konsumenter. All "kulturell" verksamhet innehållande de tre elementen rit (och till och med ett vanligt handslag är rituellt!), myt (alla betydelsebärande berättelser är mytiska, vare sig de är "sanna" eller inte) och tecken (och varenda bokstav är ett tecken, dvs en bild som betyder något utöver sig själv, och vars innebörd kan ändra sig beroende på sammanhang), är kultisk verksamhet.

Kultisk verksamhet är kulturskapande, griper djupt in i människans och därmed hela jordens liv och utveckling. Den kan bringa läkedom och välvilja och den kan bringa skada och illvilja. Den moraliska dimensionen - dynamiken mellan ont och gott - kommer in i livet genom kulten. Vår framtid som art är alltså avhängig vårt förhållande till kult.

Tänk på det.

BK

PROFETEN proklamerar: Konsten är död. Leve konstnärligheten.

Konsten dog för att den svek sin uppgift: att tillföra en dimension av frihet genom att låta hantverkets skönhet få ett egenvärde. Konst som handlar om annat än skönhet, och som bygger på annat än hantverk, är steril, härdig men infertil som en mulåsna eller ett GM-frö från Monsanto. Låte vi alla hästar korsas med åsnor, och alla åsnor med hästar, så får vi en vrålstark generation av mulåsnor och sedan slutet. Mulåsnor är starka men kan inte föröka sig, de är sterila, infertila, slutprodukter. Dagens konst är en sådan slutprodukt. Den fokuserar på allt utom sin uppgift: skönhet.

Varför, frågar sig då ett barn av vår blinkande, pipande tid, är det då så viktigt med skönhet?

Därför, dundrar profeten, att skönheten har en egen intelligens, en egen sensibilitet, som vida överglänser den enskilde människans, inklusive konstnärens personliga intelligens och sensibilitet. Skönheten är transcendent! Detta gäller även naturens skönhet, soluppgångar, fågelsång och sådant. De tre naturrikena har sin, gudagivna, skönhet. Men människan skapar ett eget, fjärde, naturrike kring sig. Och är detta rike inte fagert, vackert, så gör det inte bara människan sjuk, utan med henne även de tre ursprungliga, gudagivna naturrikena. Därför, dundrar profeten, är konsten viktig. Ett äkta konstverk utstrålar en skönhet som vederkvicker den trötte, lugnar den allt för vakne, stimulerar den förslöade, roar den orolige, oroar den självgode, gläder den sorgsne och gör att den som känner sig oförstådd känner sig förstådd. Vår tid belastas av allt fler trötta, nervösa, slöa, oroliga, självgoda, sorgsna och oförstådda människor. Människor som behöver konst, god konst, äkta konst. Och som då skulle blomma, inspireras (befruktas i sin själ) och bära frukt.

För att konsten skall ha denna verkan måste - MÅSTE, det är en naturlag - den bygga på ett gediget hantverk.

Är det ingen som tänker på framtiden längre?

Ju mer MÖDA man lägger in i processen, desto kraftigare kan resultatet verka. Ju hårdare sten man skulpterar i desto starkare verkar den, det är en magisk naturlag. Det finns inga genvägar. Fusk lönar sig inte och latmaskar blir DÅLIGA konstnärer, deras konst blir DÅLIG konst.

Var är skulpturerna?

Och var är de mödosamt och snillrikt komponerade dikterna? Var är fliten, stoltheten och ödmjukheten? Varför byggs det så fula hus? Vilken anda är det, som vill oss så illa? Var är hjälten, hjältarna, som lyckas fördriva och förgöra denna drake till anda?

Utan äkta blod, svett och tårar går det inte.

Det största hotet mot vår kultur är marginaliseringen av hantverk och hantverksundervisning. Hantverk, att för hand tillverka vackra nyttoföremål av naturmaterial, är grunden för mänsklig förädling. Naturens inneboende intelligens korrigerar oss genom hantverket. Vi ger den ett större kontext genom att föra in den i det mänskliga livet. A win-win situation.

Framtiden tillhör den kultur som vårdar hantverket. Endast ur gott hantverk kan sund konst växa fram. Konsten tillför hantverket en ny, större och mer subtil, dimension. Det är i den dimensionen som det sant mänskliga lever. Där kan vi uppleva oss själva och varandra som fria varelser. Därför kan även det demoniska verka genom konsten. En hantverklig grund håller det demoniska på avstånd. Hastar man förbi hantverket - vare sig det gäller punkrock eller konceptkonst - så bringar konsten inte läkedom utan sjukdom till det mänskliga i människan; gör oss mer neurotiska och självupptagna i stället för tvärtom.

Förädlandet av naturens material förädlar människan.

BK