MÄNNISKANS FRAMTID
PROFETEN FÖRKLARAR: Människan är ett släkte, ett självskapande "natur"-(självskapande och just därför inte natur!)rike i sig. Det finns idag endast en art av släktet människa, Homo Sapiens, men det har funnits fler (se t ex Lasse Bergs Gryning över Kalahari, intervjuer med ledande antropologer) och kommer genom människans försorg att finnas fler i framtiden (se tidigare inlägg). Inom denna art finns (givetvis, det kan varenda barn såväl som i blandmiljöer verkande läkare konstatera) olika raser. Det har funnits fler och andra raser och kommer i framtiden att finnas fler och andra raser än de som nu finns.
Människan (alla raser, hela arten) skiljer sig kvalitativt lika mycket från djurriket som djurriket från växtriket och växtriket från mineralriket.
Människans (dynamiska, inte statiska) indelning i raser borgar för den differentiering och dynamik som evolutionen förutsätter, lika mycket som differentieringen i kön och åldrar.
Ras, såväl som kön och ålder, har ärvda brister och potentialer och måste kultiveras i lika hög grad som de specifika egenskaper som finns i kön och ålder (och med ålder menas både kronologisk ålder och vilken tid på året och dygnet man är född, därav generationsspecifika egenskaper).
Det finns evolutionärt fördelaktiga såväl som ofördelaktiga möten mellan raser såväl som mellan kön och åldrar. De fördelaktiga mötena visar sig i det man HEDRAR det specifika i respektive ras, kön och ålder. de ofördelaktiga visar sig i den mån man vanhedrar dem genom att belysa deras respektive laster och brister.
INGEN är utan laster och brister (inte ens profeter). Den som pekar finger åt annan pekar obemärkt tre fingrar åt sig själv. Pröva får du se!
Det är alltså, profetiskt sett, inget fel på rasbiologin som vetenskaplig disciplin. det finns inte för mycket utan för lite av den. MEN den förutsätter inte bara ett gudsmedvetande utan därtill ett kristusmedvetande. Så länge detta specifika och universellt mänskliga medvetande - som givetvis inte begränsar sig till kulturellt betingade läror, bekännelser och samfund - inte är säkrat har vi problem och bör tala tyst om det specifika i ras, kön och ålder.
Men vi bör - så långt vi kan - tala om det, därom vittnar tidens lidande. Det finns numera, tack och lov, en avdelning för genusmedicin på KI. Hittills har kvinnor får t ex hjärtmediciner som utprovats för att passa män (det är billigare och enklare att experiemntera på män eftersom deras hormoncykel är stabilare) med tragiska följder för inte bara kvinnor utan i förlängning, givetvis, för oss alla.
På samma sätt har man nu äntligen börjat utveckla mediciner som passar för specifika raser - och vad är detta om inte just rasbiologi! Sedan kan man kalla det etnomedicin eller vad man vill, huvudsaken är att seriösa forskare som svurit sin hippokratiska ed befattar sig med problemet. För barn och åldringar råder i princip samma problem. Samma mediciner, bara i olika doser, ges till alla med "samma" åkomma. Som om åkommor är samma i olika människor - det är de INTE.
Hey you som jag såg på Nessles blog. Vi verkar ju vara överens om Dicks andlighet så här är jag och kollar in din sida. Andliga nejder, tack för det!
Bra också att du länkade till en serie av Crumb om Dick. Ska kolla, ska kanske blogga om det också - i etiketten för Dick på min blogg, klicka på namnet så ser du den (överst i scrollen ligger två perifera inlägg, sedan kommer mer centrala Dicktexter).
Comment by svensson — February 11, 2009 @ 4:14 pm
I den samlade hermetiska litteraturen från grekiskt 200-tal - den så kallade Corpus hermeticum - räknas tolv plågoandar upp. I den engelska översättningen från den grekiska grundtexten kallas dessa plågoandar: ignorance, sorrow, intemperance, lust, injustice, greed, deceit, envy, treachery, anger, recklessness och malice. Som hermetiker har jag begrundat dessa och vad de gör i själen:
1. ignorance,
Fåkunnighet. Orsak: ouppmärksamhet, ointresse, självupptagenhet. Kur: Gräv där du står: intressera dig än mer för dig själv - kartlägg och analysera din biografi, MEN ta därefter reda på hur ANDRA har påverkat din karaktär, och gå därifrån vidare till att intressera dig för hur dessa andra är i sig, oavsett hur de är “i dig”. Samma sak med “annat”, t ex institutioner, subkulturer, miljöer och substanser.
2. sorrow,
Sorgsenhet, tungsinne, svårmod. EJ att förväxla med äkta sörjande, som är en sund process. Orsak: Självupptagenhet. Kur: att sörja, och successivt ta in allt mer opersonliga orsaker till sorg. Världssorg och världssmärta botar oss från precis den självupptagenhet som gör att vi fastnar i sorgsenhet. Man kan vara glad, tacksam, hänförd och initiativrik fastän man känner sin del i världssorgen och världssmärtan.
3. intemperance,
Lynnighet, hysteri. Orsak: bristande jagkontakt, bristande gudskontakt. Yttervärlden och det egna måendets väderlek påverkar för starkt. Kur: bön, meditation, ritual, trygghet i Gud och med den egna fadern.
Fadern är den primära representanten för Gud i en människas liv. Även genom sina brister - alltså inte ur utan just genom bristerna skiner den gudomliga världsgrunden fram i fadersgestalten. Om man låter den.
4. lust,
Lusta. Inte lust. Inte det primära, lustfyllda livet, utan det sekundära, utstuderade och hänsynslösa begäret efter välbehag, i synnerhet - men inte uteslutande - genom ett medvetet manipulerande av reproduktionsdriften hos en själv och hos andra. Orsak: kraftlöshet på det vitala planet - underskott på livskraft. Kur: Lär dig njuta sinnligt av småsaker i vardagen och: sluta när det är som bäst! Använd den tid du annars skulle ha fortsatt njutandet till att njuta av efterklangen, och att reflektera över “vad som egentligen hände”. Varje liten sak i ditt liv står och väntar på att få ge dig den vitala kraft du hungrar efter!
5. injustice,
Oförmåga att bedöma medmänniskors behov och värde på ett sakligt sätt. EJ att förväxla med individuella bedömningar: rättvisa handlar sällan om att alla skall få precis lika stor del av potten. Orsak: bristande förmåga att sätta sig in i den enskilde medmänniskans specifika situation och de själsliga, kraftmässiga och fysiska behov som just den människans situation och prestation medför. Kur: Inte rygga för eget lidande, inte försöka undvika eget lidande, låta eget bejakat lidande urholka själens oförmåga att sätta sig in i andras behov, så att förmågan därtill kan få plats att utvecklas.
6. greed,
Girighet. Irrationell rädsla att inte ha eller komma att få nog försäkringar om materiell trygghet, som genom sin tvingande ångestkaraktär leder till subtila eller rentav grova och uppenbara panikreaktioner grundade på hänsynslöshet, dvs blindhet för andras verklighet och tillit till gudomens materiella - moderliga - aspekter. Orsak: bristande tacksamhet gentemot den egna modern. Kur: meditationer över moderskapets offerkaraktär.
7. deceit,
Bedräglighet, falskhet. Ett behov av att skapa extra avstånd genom att ljuga och svika. Orsak: rädsla att förlora sig själv i andra, att hamna i andras våld, stå i beroendeställning, bli missbrukad. Kur: Lära sig att hålla hemligheter och löften, både hemligheter som man bara vet själv och hemligheter som man delar med andra införstådda; samt både löften till sig själv och löften till andra. Lära sig diskretion: ärlighet är att inte vilseföra andra. Det är inte att informera om allt. Berättandet av saker som andra inte kan hantera på ett värdigt, konstruktivt sätt ÄR ett vilseförande!
8. envy,
Avundsjuka. Inte frisk avund, utan sjuk avund. Frisk avund är önskan att själv utvecklas i en riktning man ser hos andra. Det är sund strävan. Avundsjuka är missunnsamhet, att inte unna andra vad man själv inte undfår. Det är en falsk rättvisekänsla, byggd på felaktiga jämlikhetsanspråk. Orsak: Lättja! Kur: Att göra sitt bästa. Då gör man det helhjärtat och hjärtat har då inte plats för avundsjukans tomhet. Den som gör sitt bästa kan vara nöjd och den som är nöjd avundas inte den som har en annan lott i livet. Alla har olika lotter i livet och detta är helt i sin ordning. det handlar inte om vad man har, utan om vad man själv gör av det man har.
9. treachery,
Förräderi: att under faska förespeglingar skicka andra in i öden man själv därigenom undgår. Att avslöja andras hemligheter. Orsak: avundsjuka, girighet, förstörelselusta. Känsla av att inte själv ha skapat något värt att värna om, och därmed inte kunna hysa aktning för andras verk. Kur: Bygg själv upp något vackert, sant och gott, hur litet den än må te sig i världens ögon - gör det inte primärt för världen, men för dig själv och för Gud! Gläds åt din egen skaparförmåga och se något gudomligt i den! Var stolt över ditt ursprung och sammanhang och tacksam för allt och alla som gjort dig till dig!
10. anger,
Vredesmod. Ej att förväxla med det som kallas helig vrede. Vredesmod alstrar aggressivitet där beslutsamhet hade räckt, och korrumperar således basen för den egna makten och auktoriteten. Orsak: Känsla av vanmakt, att inte komma till sin rätt, känsla av att inte få ge det man känner att man vill och kan ge till världen. Kur: Ta makt där du har tillgång till primär kontroll: över dina egna tankar, känslor och handlingar! Lär dig att få makt med dig själv och du kommer inte att bli så frustrerad över den makt du inte har över världen, ens när världens makt över dig, eller andra till synes oskyldiga, tycks dig övermäktig och orättmätig.
11. recklessness
Självsvåldighet, moraliskt slarv, lättsinnighet. Orsak: Känsla av att inte betyda något för andra. Oförmåga att inse vad man betyder eller kan betyda för andra. Bristande tillit till den egna förmågan att göra gott, att göra en skillnad till det bättre, i det sammanhang man står inne i. Känsla av att inte bli förstådd eller tagen på allvar i det man tror på, vill eller gör. Kur: Självaktning genom gudsaktning! Det bor en gnista av det gudomliga även i ditt bröst - såväl som i dina medmänniskors - och denna gnista är värd din aktning, även om du så är den enda människan i världen som förstår detta. Din förståelse väger lika tungt som alla andras tillsammans, på den gudomliga vågskålen.
12. malice
Elakhet. Lust att såra och skada andra. Orsak: Energibrist. genom att såra minskar man andras energi och vid en jämförelse ökar då den egna energin. Den lömskare aspekten på elakhet är att energin faktiskt kan överföras från offer till förövare, det är inte bara en relativistisk illusion utan en energimässig realitet. Orsak: Tvivel på den egna auktoriteten och den egna godhetens makt, och det energiläckage som detta tvivel skapar. Kur: Syndamedvetande! “Mea culpa”, den skamfyllda insikten om den egna distansen till godhetens, skönhetens och sanningens gudomliga ursprung - SAMT den därpå följande sorgen och den därpå följande längtan att bli en bättre människa… samt den därpå följande glädjen och tacksamheten över varje liten självövervinnelse och det överseende med andras brister som den nya, tryggare självkänslan ger.
De tolv plågoandarna kanske inte blir mindre av denna behandling. Men de kommer åtminstone att ha gjort den nytta den gudomliga världsordningen och ditt eget högre jag hoppades på när de installerades i dig!
Comment by profeten — March 13, 2009 @ 10:41 am
Tankedigert inlägg. Som det där om att “människan är självskapande och därför ej natur”. Och att samma mediciner ges till samma sjukdom oavsett vem som har den.
Hippokrates ska för sin del ha varit mer intresserad av vilken människa det var som hade en viss sjukdom, än vilken sjukdom en viss människa hade. Det synsättet måste dagens läkare ta till sig.
Comment by svensson — April 3, 2009 @ 10:08 am
Hur skall vi få dem att ta detta till sig?? Antroposoferna har försökt i 80 år och allt de får är spydiga journalister från “Kalla Fakta”, samt nådiga dispenser att bryta mot svensk (puckad) lagstiftning och fortsätta ett år till med sina (förment verkningslösa) behandlingar. ALLA involverade verkar behöva en väckande örfil.
Comment by profeten — April 10, 2009 @ 11:37 am