PROFETEN PÅSTÅR med mosaisk kraft att elitismen är vår räddning. Det var ett misstag - ett behjärtansvärt, begripligt misstag men likaväl ett misstag - att reformera bort klassamhällets strukturer. Ty strukturerna handlar om klasserna som sådana, inte om individerna som är födda och uppvuxna i respektive klasser. En individ kan byta klass. En klass kan det inte. Resultatet av socialdemokratins behjärtansvärda men fatala nittonhundratalsreform har blivit att vår arbetarklass numera bor i Kina och är kineser. Kinas egen arbetarklass kommer på motsvarande sätt att i framtiden bo i Afrika och vara afrikaner. De svenskar som känner sig som arbetarklass hör allt mer till en arbetslöshetsklass. Föreställningen att det skulle gå att utbilda bort arbetarmentaliteten är djupt arrogant, respektlös och naiv. Arbetarmentaliteten är gudagiven och aktningsvärd. Den bör väcka vår vördnad, inte förakt, genans eller ömkan. Äkta elitism är av godo när den förstår sig själv och sin uppgift i det större sammanhanget. Den som föraktar de som står under och bär upp är obehörig i sin klass och måste gå ner till sin rätta nivå. Vi kan inte ha ett samhälle som endast är till för perfekta människor. Det måste finnas plats för utveckling.

Utveckling är liv, och utveckling förutsätter att något är outvecklat och i behov av att förverkliga sin potential, gå sin ideella urbild till mötes. Arrogans, nedlåtenhet och högfärd, såväl som avund, bitterhet och självömkan, är outvecklat. Sådant måste alltså få plats i ett sunt samhälle, men får inte ta plats i samhället! En osund elitism ger bara plats åt det redan fina och färdiga. Det andra kan hålla sig i Kina. Detta är dessvärre konsekvensen av den behjärtansvärda, socialdemokratiska grundtanken.