PROFETEN FÖRKLARAR: Människan är ett släkte, ett självskapande "natur"-(självskapande och just därför inte natur!)rike i sig. Det finns idag endast en art av släktet människa, Homo Sapiens, men det har funnits fler (se t ex Lasse Bergs Gryning över Kalahari, intervjuer med ledande antropologer) och kommer genom människans försorg att finnas fler i framtiden (se tidigare inlägg). Inom denna art finns (givetvis, det kan varenda barn såväl som i blandmiljöer verkande läkare konstatera) olika raser. Det har funnits fler och andra raser och kommer i framtiden att finnas fler och andra raser än de som nu finns.

Människan (alla raser, hela arten) skiljer sig kvalitativt lika mycket från djurriket som djurriket från växtriket och växtriket från mineralriket.

Människans (dynamiska, inte statiska) indelning i raser borgar för den differentiering och dynamik som evolutionen förutsätter, lika mycket som differentieringen i kön och åldrar.

Ras, såväl som kön och ålder, har ärvda brister och potentialer och måste kultiveras i lika hög grad som de specifika egenskaper som finns i kön och ålder (och med ålder menas både kronologisk ålder och vilken tid på året och dygnet man är född, därav generationsspecifika egenskaper).

Det finns evolutionärt fördelaktiga såväl som ofördelaktiga möten mellan raser såväl som mellan kön och åldrar. De fördelaktiga mötena visar sig i det man HEDRAR det specifika i respektive ras, kön och ålder. de ofördelaktiga visar sig i den mån man vanhedrar dem genom att belysa deras respektive laster och brister.

INGEN är utan laster och brister (inte ens profeter). Den som pekar finger åt annan pekar obemärkt tre fingrar åt sig själv. Pröva får du se!

Det är alltså, profetiskt sett, inget fel på rasbiologin som vetenskaplig disciplin. det finns inte för mycket utan för lite av den. MEN den förutsätter inte bara ett gudsmedvetande utan därtill ett kristusmedvetande. Så länge detta specifika och universellt mänskliga medvetande - som givetvis inte begränsar sig till kulturellt betingade läror, bekännelser och samfund - inte är säkrat har vi problem och bör tala tyst om det specifika i ras, kön och ålder.

Men vi bör - så långt vi kan - tala om det, därom vittnar tidens lidande. Det finns numera, tack och lov, en avdelning för genusmedicin på KI. Hittills har kvinnor får t ex hjärtmediciner som utprovats för att passa män (det är billigare och enklare att experiemntera på män eftersom deras hormoncykel är stabilare) med tragiska följder för inte bara kvinnor utan i förlängning, givetvis, för oss alla.

På samma sätt har man nu äntligen börjat utveckla mediciner som passar för specifika raser - och vad är detta om inte just rasbiologi! Sedan kan man kalla det etnomedicin eller vad man vill, huvudsaken är att seriösa forskare som svurit sin hippokratiska ed befattar sig med problemet. För barn och åldringar råder i princip samma problem. Samma mediciner, bara i olika doser, ges till alla med "samma" åkomma. Som om åkommor är samma i olika människor - det är de INTE.

PROFETEN PÅSTÅR med mosaisk kraft att elitismen är vår räddning. Det var ett misstag - ett behjärtansvärt, begripligt misstag men likaväl ett misstag - att reformera bort klassamhällets strukturer. Ty strukturerna handlar om klasserna som sådana, inte om individerna som är födda och uppvuxna i respektive klasser. En individ kan byta klass. En klass kan det inte. Resultatet av socialdemokratins behjärtansvärda men fatala nittonhundratalsreform har blivit att vår arbetarklass numera bor i Kina och är kineser. Kinas egen arbetarklass kommer på motsvarande sätt att i framtiden bo i Afrika och vara afrikaner. De svenskar som känner sig som arbetarklass hör allt mer till en arbetslöshetsklass. Föreställningen att det skulle gå att utbilda bort arbetarmentaliteten är djupt arrogant, respektlös och naiv. Arbetarmentaliteten är gudagiven och aktningsvärd. Den bör väcka vår vördnad, inte förakt, genans eller ömkan. Äkta elitism är av godo när den förstår sig själv och sin uppgift i det större sammanhanget. Den som föraktar de som står under och bär upp är obehörig i sin klass och måste gå ner till sin rätta nivå. Vi kan inte ha ett samhälle som endast är till för perfekta människor. Det måste finnas plats för utveckling.

Utveckling är liv, och utveckling förutsätter att något är outvecklat och i behov av att förverkliga sin potential, gå sin ideella urbild till mötes. Arrogans, nedlåtenhet och högfärd, såväl som avund, bitterhet och självömkan, är outvecklat. Sådant måste alltså få plats i ett sunt samhälle, men får inte ta plats i samhället! En osund elitism ger bara plats åt det redan fina och färdiga. Det andra kan hålla sig i Kina. Detta är dessvärre konsekvensen av den behjärtansvärda, socialdemokratiska grundtanken.