ISLAM betyder "underkastelse", underförstått: inför Gud. Inte inför någon eller något annat, utan inför det mest övergripande och djupgående kosmiska medvetande man kan tänka sig - och lite till. Mer än man kan tänka sig - men inte mer än man kan vara medveten om. Man kan vara gudsmedveten. det innebär inte att man har anspråk på att "förstå Gud" - det vore rätt övermaga att sätta sig över den allrahögste, eller hur! - utan att man har anspråk på att vara medveten om den gudomliga dimensionen.

Det är att vara människa!

Gudsmedvetande är medvetandet om att vi människor inte är störst, bäst och vackrast, vare sig med avseende på våra kroppar, själar eller andar, dvs sammantaget: våra medvetanden. Gudsmedvetande innebär stolthet över att vara människa, men en ödmjuk stolthet, en medvetenhet om våra brister och tillkortakommanden såväl som om våra oerhörda skaparpotentialer, gudagnistan i vårt bröst som låter oss känna något av det eviga och det absoluta, även om vi inte kan definiera det med våra logiska begrepp.

Den som vet sig vara ofullkomlig kan växa. Avbilden kan eftersträva urbilden.

Utan ett fungerande gudsmedvetande finns det ingen möjlighet till kristusmedvetande. Och utan kristusmedvetande råder antingen slutligen allas krig mot alla eller en ogenomförbar eller i alla fall ohållbar millimeterrättvisekommunism. Och den korrumperas, det har vi facit på. Utan en öppenhet för nåden, för försynen som drar oss mot de levande idealen från ovan, så faller vi ideligen pladask tillbaka i vårt eget träck, våra laster - mygel, fåfänga, korruption, svågerpolitik, dubbelmoral och annan hyckleri.

Det intellektuella högmod som för några generationer sedan fördrev gudsmedvetandet från vår kultursfär - och skapade det andliga vacuum som nu fylls upp av islam - föreställer sig att gudsmedvetande hör till ett mer primitivt och idag övervunnet utvecklingsstadium. Detta är naivt och fåfängt. Gudsmedvetande och intellektualitet är väsensskilda. Det finns ingen koppling dem emellan. Den enklaste luffare såväl som den mest slipade akademiker kan besitta gudsmedvetande. Den simplaste bonde såväl som den mest framstående konstnär kan vara gudlös. Vårt intellektuella högmod - en form av verklighetsflykt, eskapism som kan kallas vetenskapism, scientism - lät förstå att gudsmedvetande är ett tecken på oförstånd. Och att den med störst förstånd vinner. Varpå människor började skämmas för sitt gudsmedvetande, för det ädlaste de hade. Precis som nu ungmöar skäms för sin mödom. Man skäms för det sårbara. Man vill vara osårbar. Oskuldsfulla människor luras tro att det gäller att vara så världslig som möjligt, att kroppen är ett neutralt stycke materia som vi kan manipulera efter behag och att själen är en funktion hos kroppen. Våra förebilder är, eller tycks vara, gudlösa, eller i alla fall leva som om de var gudlösa, som om de saknade gudsmedvetande.

Så är det gudskelov inte alltid.

PROFETEN SIAR en oväntad svängning i sexualmoralen: Unga kvinnor kommer att inse följande:

Den ädlaste, högst skattade gåva hon kan ge den man hon vill dela sitt liv med är sin mödom.

Yep, du läste rätt. Profeten säger det emellertid en gång till, för säkerhets skull:

Det mest värdefulla en ung kvinna kan ge den man hon vill bygga bo med är sin oskuld.

Inför Gud är alla människor - oavsett ras, kön, ålder; börd, klass, inkomst; vigör, idérikedom eller kreativitet, uthållighet, trohet eller självdisciplin - lika mycket värda. Detta gäller alltså inför Gud. Så ter sig människan i ett gudomligt perspektiv. Hon är värdig, helt enkelt, och därmed ovärderlig. Precis varenda människa är lika mycket värd - i himlen, i det absolutas sfär.

Självklart inte på jorden, det vill säga: inte i ett jordiskt sammanhang, i det relativas sfär. Relativt sett är alla människor olika mycket värda. Det gäller att ha nivåkoll: att kunna skilja mellan andligt och världsligt, sakralt och profant, himmelskt och jordiskt. Utan gudsmedvetande försvinner sinnet för den andliga dimensionen, och därmed grunden för människans absoluta dignitet. På jorden är vår dignitet inte absolut utan relativ. Behövs någon som springer snabbt så är människor som kan springa snabbt mer värda än människor som bara kan springa långsamt. Och så vidare. Detta är så självklart att det inte borde behöva påpekas.

Men det gör det.

Vad har nu detta med sexuell debut att göra?? Jo: Första gången en kvinna tar emot en man har hon inget att jämföra med. Upplevelsen blir absolut. HAN blir för henne absolut. Att ha en man som är absolut är att ha en glänta till den himmelska dimensionen närvarande i sitt liv. och detta är en god grund för familjebildning, och i förlängningen ett tryggt samhälle. Den klassiska inställningen är oslagbar: Håll på er, flickor!

GÖR NI DET SÅ BEHVER VI INGA TALIBANER.

Eller omvänt: om ni inte vaknar till detta ideal så nödvändiggör vi en islamisering av Sverige.

Islamska kulturer föraktar och förbannar kristenheten för att den har förlorat sitt gudsmedvetande. Utan gudsmedvetande, inget sinne för det andliga. Inget sinne för det andliga och allt prat om jämlikhet blir hyckleri och journalistik, politisk propaganda och ideologi.

I jungfrun finns något av den himmelska urkraften kvar. Därför är hon så eftertraktad. Hon bär något himmelsk med sig.

Unga kvinna, spar på dig tills du möter den rätte! Strunta i grupptryck, det du har är heligt och kan skapa en stabil familj med trygghet, lycka, glada barn och god nattsömn. Är inte det värt typ allt?